Om en dryg timme åker vi mot flygplatsen och under tidig eftermiddag går planet mot Delhi. Nya äventyr och intryck väntar. Jag sitter just nu i hotellets samlingsrum och kollar mail och facebook och läser lite svenska nyheter. Tänker på allt vi sett och varit med om under de här tio dagarna i Varanasi. Känner mig omtumlad, ödmjuk, inspirerad och tacksam och en massa andra känslor också. Jag har sett så mycket som gör mig glad och varm i själen, och här tänker jag bland annat på besöket på skolan South Point och det fantastiska arbete de gör för och tillsammans med barnen där, och när vi hälsade på ”vår” rikshacahufför Ramesh och hans familj igår och blev så varmt mottagna och bjudna på mat.
Jag har också sett så mycket som är svårt att ta in, som till exempel ett litet handikappat naket barn som hasade sig fram i smutsen på gatan där mamman lever som tiggare, människor som har sitt hem i betongrör utefter vägarna, hundar som blivit påkörda i den kaotiska trafiken samtidigt som jag passerat. Det är svårt att se fattigdomen och ska man eller ska man inte lämna något litet bidrag? Ibland har jag gjort det, ibland försöker jag ”stänga av” och snabbt gå förbi. Några slantar från min hand till ett litet barns hand kan på några sekunder göra att man är omringad av trettio andra som också behöver pengar. Det finns också risk att barnen aldrig kommer att gå i skola eftersom de får ihop till mat för dagen för sig själva och sin familj genom att tigga. Komplext och, som sagt, svårt att se utan att bli djupt berörd.
Men vi har också mött så många glittrande ögon och så mycket humor, livslust, färger, dofter och smaker. Jag är djupt tacksam för möjligheten till den här resan, att få ”nosa på” Indien för första gången för min del, och att få göra det tillsammans med Brita som delat med sig av berättelser, kunskap och tips.
Jag avslutar mitt inlägg med en bild från en av de första dagarna i Varanasi. En kvällstur med båt på Ganges. Stillsamt och rofyllt mitt i allt folkliv och en känslosam stund när vi passerade den första kremeringsghaten (trappa ned till Ganges där kremeringseldarna brinner dygnet runt).
/Erika
